10. Varuflöden, produktivitet och priser Modell D1

1998-01-19 Till Kap 9

1. Reala flöden
2. Full sysselsättning
3. Referenser

10.1 Reala flöden

Den privata sektorns syfte är att i slutänden förse samhället och dess innevånare med varor och tjänster. Jag beskriver här kortfattat varu- och tjänsteflödena och dess kopplingar till resten av ekonomin. Den inhemska produktionen utgör tillsammans med importen samhällets totala tillförsel av varor och tjänster. Användningen utgörs av konsumtion, export och investeringar i realkapital och lager. Nedan beskrivs också sambandet med den monetära ekonomin.

Jag väljer att tills vidare inte ta med den offentliga sektorns produktion då den (i Sverige) till stor del utgörs av varor och tjänster med annat ändamål än den privata produktionen.

Låt oss först studera flödet av varor och tjänster:

Bild 10.1:1. Flöden av varor och tjänster. Beteckningar som för Ekonomiskt kretslopp D1.

Man kan göra en försörjningsbalans för volymflöden av varor och tjänster på liknande sätt som det finns en försörjningsbalans med betalningsflöden som mäter flödena i pengar.

Tillförsel = Produktion + Import	X(25) + X(27) =
Användning = Investeringar + Lageruppbyggnad + Konsumtion + Export	= X(26) + X(28) + X(33) + X(35)

Tabell 10.1:1 Volymbalans mellan tillförsel och användning varor och tjänster

På tillgångssidan finns inhemsk produktion i privat sektor och import.

På användningssidan finns privat konsumtion, offentliga inköp, investeringar, export och lageruppbyggnad.

Eftersom det rör sig om vitt skilda varor och tjänster så måste man finna ett gemensamt mått för volymflödet. För en homogen grupp varor t.ex. bilar så kan man ange volymflödet i antal/år eller ton/år. Detta mått passar inte alls för tjänster. Jag har valt antal använda manår/år, med arbetstiden 8 timmar/dag, vid en visst basår och med användande av då gällande teknik. Jag kallar det för producerade manår/år eller produktmanår/år (pmå/år) och menar att den nytta som varan eller tjänsten representerar kan mätas med nedlagt arbete under standardiserade förhållanden. Jag räknar inte in förslitningen av realkapital i varans värde. Kapitalförslitningen blir i stället en minuspost till investeringarna när man skall beräkna mängden kvarvarande realkapital.

Om det går åt mindre mängd arbete för att producera samma vara med annan teknik så blir därmed varans värde inte mindre. Förhållandet mellan de producerade varornas volym mätt som producerade manår och verkligt utfört arbete mätt som arbetade manår (amå) är produktivitetsfaktorn pf (pmå/amå) eller helt enkelt produktiviteten. När produktiviteten ökar med t.ex. 10 procent så blir produktivitetsfaktorn 1,1 och man kan med samma antal anställda producera 10 procent mer varor, alternativt använda 9 procent färre anställda för samma produktion.

Låt oss se närmare på produktionsprocessen. Ett antal anställda går till arbetet och arbetar ett givet antal timmar per dag. Utfört arbete/år beror på antalet anställda X(24) och den dagliga arbetstiden. Produktionsvolymen/år bestäms av produktivitetsfaktorn pf och utfört arbete i manår/år. Lönesumman/år bestäms av lönen per manår (med 8 arbetstimmar/dag) pw och utfört arbete i manår/år.

Den årliga betalningen för varorna och tjänsterna blir konsumtionsvolymen/år mätt som producerade manår/år multiplicerat med priset per producerat manår.

Utfört arbete =	= X(24) * Daglig arbetstid / (8 timmar)
X(25) = Inhemsk produktion / år =	= pf * Utfört arbete = = pf * X(24) * Daglig arbetstid / (8 timmar)
X(19) = Lönesumma / år =	= pw * Utfört arbete = = pw * X(24) * Daglig arbetstid / (8 timmar)

Tabell 10.1:2. Arbete och produktion.

Flödena visas på vänster sida av nedanstående figur:

Bild 10.1:2. Samband mellan produktionsvolym, arbete och betalningsflöden.

De heldragna pilarna i bild 10.1:2 ovan visar flöden av arbetskraft, varor och tjänster (den reala ekonomin). Små cirklar markerar start- och slutpunkter för flödena (källor och sänkor). Flöden ackumuleras vid kondensatorsymbolerna (=). Streckade pilar visar förbindelser med penningekonomin genom prisfaktorer. Import och export är också förbundna med betalningsflöden, men det visas inte här. Se tabell 10.1:4.

Flöden av arbetskraft etc. visa i nedanstående figur. Jag upprepar bild 7.1:2 med ny numrering av flödena för arbetskraft. Den nya numreringen hör till Ekonomiskt kretslopp D1 som kommer att beskrivas i kapitel 12.

Bild 10.1:3. Flöden av arbetskraft, Ekonomiskt kretslopp D1.

För att kunna studera olika inkomstfördelningar så har jag infört tre kategorier anställda: A, B resp. C. Jag antar att varje kategori har sin egen genomsnittliga årslön, dagliga arbetstid, produktivitetsfaktor och utgör en viss andel av alla privat anställda. Då erhålls följande viktade summor:

X(19) = Lönesumma/år =	Summa över alla kategorier ( Lön/manår * Daglig arbetstid/(8 tim) * Andel ) * Antal anställda = pwh * X(24)
X(25) = Produktionsvolym/år =	Summa över alla kategorier ( Produktivitetsfaktorn * Daglig arbetstid/(8 tim) * Andel ) * Antal anställda = pfh * X(24)

Tabell 10.1:3 Definition av genomsnittlig lönenivå pwh och genomsnittlig produktivitetsfaktor pfh, båda reducerade med hänsyn till faktisk arbetstid.

Med beteckningar för volymflöden (pmå/år) som i bild 10.1:1 och för betalningsflöden (Mdr/år) som för Ekonomiskt kretslopp D1 (bild12.1:1) fås följande samband :

Privata löner	X(19) = pwh * X(24)	pwh = lön/anställd/år, kKr/manår
Import	X(21) = prImp * X(27)	prImp = pris för importen, kKr/produktmanår
Investeringar	X(20) = prDo * X(26)	prDo = pris för inhemsk (domestic) produktion (producentpris), kKr/produktmanår
Lageruppbyggnad	Det finns inget motsvarande betalningsflöde för X(28)
Inhemsk konsumtion av varor och tjänster till producentpris	X(32) = prDo * X(33)	prDo se ovan
Export	X(34) = prExp * X(35)	prExp = pris för exporten, kKr/produktmanår

Tabell 10.1:4 Betalningsflöden som motsvarar volymflöden av varor och tjänster.

Anm: I Excelkalkylerna används en faktor 1/1000 för att omvandla från millioner kronor till miljarder kronor (Mdr).

10.2 Full sysselsättning

Vi är nu mogna för att dra vissa slutsatser om de förhållanden som råder vid full sysselsättning. Det är svårare att tala om hur man når dit eftersom läget i samhällsekonomin beror på resultatet av många enskilda beslut. Ett beslut som verkar gå i rätt riktning kan ha oönskade bieffekter eller motverkas av andra beslut ( t.ex. uttag av skatt motverkas av att skattebasen minskar eller genom skatteplanering som inte förusågs i det första beslutet). Det är i alla fall lättare att nå målet full sysselsättning om man vet vilka förhållanden man ska sträva efter. Följande slutsatser kan dras om man kombinerar resonemangen från kapitel 7 om de separata kretsloppen med vad som sagts ovan.

• Det skall finnas anställningar att söka för alla som vill ha jobb. En del av befolkningen i arbetsför ålder föredrar att studera eller vara hemma (hemarbetande) och försörjs då som regel av maken som förvärvsarbetar. Andra kan vara sjukpensionerade.
• Om man skulle få överskott av arbetskraft i produktionen när alla fått jobb så måste den dagliga arbetstiden kortas. Det är demoraliserande att inte behövas på jobbet (dödtid), det är i så fall bättre att få fritid och göra något vettigt hemma (för familjen, barnen) eller ute i samhället (föreningsaktiviteter, politik).
• När behoven av offentlig och privat produktion är täckta så återstår fördelningen av produktionsresultatet. Den offentliga produktionen fördelas som regel efter behovsregler (barnomsorg, sjukhusvård) eller plikt (skolgång). Betalningen ur egen kassa för dessa tjänster är i regel mycket liten. Den privata produktionen fördelas efter inkomst. Full sysselsättning förutsätter i sig inte någon speciell inkomstfördelning. Bild 9.1:1 (föregående kapitel) visar separata betalningsflöden av vilka fyra har betydelse för inkomstfördelningen: löner till offentligt anställda, transfereringar, löner till privat anställda och utdelade vinster (kapitalinkomster). Dessa utgör också tillsammans den totala skattebasen. (Pensioner är skattepliktiga medan t.ex. barnbidrag inte är det).
• Investeringarna har ingen direkt inverkan på inkomstfördelningen. De undandrar en del av produktionsresultatet från omedelbar konsumtion.
• Skattekvoten bestäms av de offentliga lönernas och transfereringarnas storlek i förhållande till alla inkomster, skattebasen.
• Det är möjligt att öka vinstutdelningen och bibehålla samma sysselsättning. Om de som inte har kapitalinkomster ska behålla sin konsumtion så måste priserna på varor och tjänster bibehållas. Det är möjligt om man producerar mer med samma arbetskraft och med oförändrade löner, vilket betyder rationaliseringar. Detta är en sorts tillväxt. Hela produktionsökningen tillfaller de som har kapitalinkomster.
• Det pågår alltid rationaliseringar inom tillverkningsindustrin, dvs den ovan nämnda produktivitetsfaktorn ökar. För att då bibehålla antalet anställda så måste samtidigt produktionen öka (tillväxt) eller den dagliga arbetstiden minska.
• En ökning av exporten ger omedelbart en ökning av de privata lönerna eller de utdelade vinsterna. På längre sikt så ökar även importen, genom tillgången på utländsk valuta. Importökningen motverkar den ursprungliga sysselsättningsökningen genom att konsumtionsutgifterna kanaliseras mot importvaror i stället för inhemsk produktion. Den slutliga vinsten för Sverige blir att vi får tillgång till varor som vi inte kan producera i Sverige eller att vi för samma pris kan köpa varor som kräver fler arbetstimmar än man kan få ut om man ska betala svensk timlön.
• Ett sätt att öka sysselsättningen vid en given lönesumma är att sänka lönen per anställd. Detta är vanligt i den offentliga sektorn genom olika konstruktioner som i huvudsak går ut på att återanställa arbetslösa till en ersättning som motsvarar arbetslöshetsersättningen och lite till: 55+, kvalitetshöjare, ungdomsplatser etc.

Ovan förda resonemang är naturligtvis förenklat. Det visar de stora dragen i hela ekonomin. Arbetskraften är inte homogen och alla varor är inte av samma slag. Man kan på kort sikt inte flytta arbetskraft mellan privat och offentlig verksamhet eftersom de olika områdena kräver olika kompetens. På längre sikt så kan dock fördelningen ändras med ändrad antagning till olika utbildningar. Lönehöjningar ökar också tillströmningen till yrken med brist på arbetskraft.

Fastän en ojämn inkomstfördelning är förenlig med full sysselsättning så kan en sned inkomstfördelning försämra stabiliteten i ekonomin. John Kenneth Galbraith försöker i sin bok om börskraschen i USA 1929 (1) analysera orsakerna till sammanbrottet. Han anser att en av fem svagheter i ekonomin var "Den sneda inkomstfördelningen. … de fem procent av USA:s samtliga inkomsttagare, som hade de högsta inkomsterna, svarade för ungefär en tredjedel av de totala personliga inkomsterna i landet. … inkomster som hade sitt ursprung i räntor, utdelningar och hyror … Denna ytterst ojämna inkomstfördelning medförde att ekonomin var beroende av en hög investeringsnivå eller en stor konsumtion av lyxvaror eller båda. De förmögna kan inte köpa massor av bröd. Om de skall använda sina inkomster, måste de köpa lyxvaror eller investera i nya fabriker och projekt. Både investeringarna och lyxvarukonsumtionen är med nödvändighet betydligt konjunkturkänsligare och varierar mer än de normala löntagarnas utgifter för mat och hyra."

10.3 Referenser

1. John Kenneth Galbraith: Den stora börskraschen, Ordfront 1997. Sid 180.
   

Den Excelkalkyl (engelsk version) som beskriver Ekonomiskt kretslopp D1 kan laddas hem här. Om du vill ha den svenska versionen så skriv till min e-mail. 

Åter till hemsida eller innehållsförteckning. Nästa kapitel kap 11.