(Publicerad i Östgöta Correspondenten 1998-03-17 under Ordet Fritt)

Arbetslösheten kostade 153 miljarder kronor år 1995. Det har universitetsadjunkt Lars Behrenz vid Ekonomihögskolan i Växjö räknat ut i en rapport för EU-kommisionen. Han har då räknat med kostnaderna för socialbidrag, bostadsbidrag, ersättning till arbetslösa och arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Teoretiskt skulle pengarna räcka till att ge alla arbetslösa jobb inom kommuner och landsting enligt rapporten. Utslaget på 500 000 öppet arbetslösa och personer i åtgärder så blir det en medellön på ungefär 300 000 kronor per år.

Den svenska staten har nu nästan uppnått budgetbalans. Enligt TV2:s Rapport beror det på att skatteintäkterna ökat med 150 miljarder kronor per år medan utgifterna minskat obetydligt, enligt finansminister Erik Åsbrink så har skatterna höjts ungefär lika mycket som utgifterna sänkts.

Antalet sysselsatta var i februari i år ungefär 3 900 000. År 1990 hade vi 4 500 000 sysselsatta. (Källa SCB).

Hur kommer det sig att antalet sysselsatta är 600 000 färre nu än för åtta år sedan. Orsaken är att både företagen och att den offentliga sektorn sparar. Företagen försöker ständigt att sänka sina kostnader vilket innebär färre anställda och lyckas trots detta att öka produktionen. Den offentliga sektorn sänker också sina kostnader vilket leder till färre offentligt anställda. Bristen på personal inom vården är som bekant stor. De som inte får arbete blir arbetslösa, sätts i olika arbetsmarknadspolitiska åtgärder eller utbildas i kunskapslyftet. Dessa åtgärder kostar pengar, uppenbarligen lika mycket som det skulle kosta att anställa alla arbetslösa inom offentlig sektor. Vi betalar en halv miljon människor för att inte producera någonting.

Nu finns det många som kräver sänkta skatter för att öka sysselsättningen främst inom den privata sektorn. Inser dessa personer inte att sänkta skatter måste innebära en minskad efterfrågan från offentligt finansierade verksamheter och offentligt anställda. Marknaden för de privata företagen skulle minska. Nu invänder många ekonomer att sänkta skatter just ger ökad köpkraft. Denna motsägelse beror på att skattesänkningar omfördelar köpkraft från det stora flertalet till de som har bättre betalda arbeten och till kapitalägare. Efterfrågan kommer att styras över från baskonsumtion till lyxkonsumtion och penningplaceringar i aktier och fonder.

Ett lågskattesamhälle har en annan struktur än ett med högre skatter. Det kan också ha låg arbetslöshet men samtidigt mycket större inkomstskillnader. Det har olika bra skolor och sjukhus för fattiga och rika. Den ekonomiska makten förskjuts från stat, kommuner och landsting till de välbeställda, bankerna och de privata företagen. Vi ser tendenserna här i sta´n, hur byggherrarna styr byggandet kring Stångån medan politikerna öppet deklarerar sin maktlöshet och säger att de bara kan bevaka att lagarna följs.

Varför har då inte sysselsättningen ökat när skatterna höjts med 150 miljarder kronor per år? Det beror på att den offentliga upplåningen minskat med lika mycket. De offentliga utgifterna har inte ökat. Det är lönekostnader som ger sysselsättning både inom privat och offentlig sektor.

Enligt mina egna beräkningar så räcker det att omfördela 40 miljarder kronor per år till offentligt finansierad produktion för att ta bort hela arbetslösheten. Det är 10 000 kronor per anställd och år. Varifrån ska dessa pengar tas? Höjda inkomstskatter, höjda varuskatter, höjda arbetsgivaravgifter eller höjda företagsskatter? Företagen delar ut vinster i storleksordningen 200 miljarder per år. Detta är en orsak till att aktiekurserna hela tiden stiger.

En åtgärd som måste vidtagas är att införa en enhetlig företags- och kapitalbeskattning i hela EU. Det är orimligt att ha fri rörlighet för kapital inom EU-länderna och samtidigt tillåta länder som Irland, Belgien och Luxemburg att locka företag med sänkta skatter och social dumping. EU är annars så noga med enhetliga villkor för tomater och gurkor. Om lönerna i hela Europa kunde höjas på bekostnad av de privata företagens vinster så skulle arbetslösheten också minska.

Släpp litet på landstingens och kommunernas budgetar. Man måste tillföra en del extra skattemedel men de mesta pengarna får man genom överföringar från de 153 miljarder per år som arbetslösheten kostar.

Vi måste dessutom erkänna det arbete som de offentligt anställda utför som värdefullt. De förtjänar sina pengar på samma hedervärda sätt som privat anställda, de betalar skatter på samma sätt och konsumerar resten av sina inkomster på varor och tjänster som de privata företagen säljer.

Lars Olert