Till hemsida

1999-01-10 SIF Sektion 6 Saab, Linköping SIF-klubben, Linköping SIF Östergötland SIF-kongressen

Motion om utformning av arbetstidsförkortning.

Det nuvarande avtalet om förkortad arbetstid mellan Saab och fackklubbarna innebär att arbetstiden för heltid minskas med 15 minuter per vecka. Ledigheten kan sparas och tas ut som t.ex. en hel dags ledighet.

För deltidsanställda gäller att de får kortare arbetstid i proportion till sin arbetstid, halvtidsanställda får således 7,5 minuter kortare arbetstid per vecka. Därmed har det blivit så som många kritiker av förkortad arbetstid förutspått, att de som tjänar minst förlorar inkomst vid införande av förkortad arbetstid. De (liksom heltidsarbetande) kunde ha fått något högre lön i stället för arbetstidsförkortning.

Jag anser att man måste gå tillbaka och begrunda syftet med en arbetstidsförkortning. Där finns ett antal komponenter:

• Solidaritet med de arbetslösa genom att dela på arbetstiden så att fler får jobb.
• Mindre stress och arbetsbelastning.
• Ökad fritid.
• Solidaritet mellan könen.
• Mer tid för barn och familj.

Motiven kan vara olika för olika människor. Jag sätter solidariteten med de arbetslösa först. De andra fyra punkterna berör egentligen inte de deltidsarbetande. De deltidsarbetande har redan uppnått dessa mål eller tvingats att jobba deltid därför att arbetsgivaren vill ha arbetskraft bara under dygnets toppbelastningar (serviceyrken), arbetsgivaren har brist på ekonomiska resurser (vården) eller att arbetet är slitsamt. Om deltidare inte fått mindre stress och arbetsbelastning beror det på att man förväntar sig att de ska prestera lika mycket som de som har längre arbetstid.

Att sänka arbetstiden för alla (även deltidare) motverkar solidaritetsmålet. Vi måste se lite längre fram, hur kommer det att se ut när 35-timmars eller 30-timmarsveckan är genomförd? Ska de halvtidsarbetande då bara jobba 15 timmar per vecka? Fungerar ett sådant jobb, hur blir kontinuiteten i arbetet? Den struktur som i så fall uppstår kommer att ytterligare förstärka ojämlikheten i samhället, 15-timmarsveckan lämpar sig bara för de mest okvalificerade jobben och därmed de lägst avlönade.

För att uppnå alla fem målen ovan så måste arbetstidsförkortningen gälla enbart för heltidsarbetande. Deltidstjänsterna får döpas om till 6-timmars- eller 4-timmarstjänster, i stället för ¾- och ½-tidstjänster. Därmed kommer deltidsarbetande att behålla sin månadslön eller få högre lön beroende på hur timlönen för heltidsarbetande utvecklas.

Reformen kommer att få återverkningar på andra områden än i arbetslivet, bl.a. sjukförsäkringen. Försäkringskassorna måste också acceptera den nya definitionen på deltid. Därför måste man också verka för att lagstiftningen ändras.

Rätt (som jag ser det) genomförd så behåller de deltidsanställda sina förmåner eller gynnas av reformen. De kanske till och med kan gå upp från 6 timmar/dag till heltid den dag då heltidsnormen är 7 timmar/dag. De deltidsanställda kommer att ge ett oreserverat stöd för reformen. Motståndet kommer att finnas hos de som ser högre inkomst för egen del som viktigare än alla andra mål.

Kortare arbetstid kan bli en jämlikhetsreform om den utförs på rätt sätt. Inkomstskillnaderna mellan heltidsarbetande och deltidsarbetande kommer att minska, även mätt i relativa termer. Folkhälsan kan öka genom mindre stress och förslitning (vilket drabbar de med längst arbetstid värst).

Jag föreslår där att:

• SIF ska verka för att arbetstidsförkortning utformas så att den enbart gäller de som i dag arbetar heltid. Normen för heltid sänks. Definitionen på deltid ändras så att ¾-tid kallas 6-timmarsdag eller 30-timmarsvecka, ½-tid kallas 4-timmarsdag eller 20-timmarsvecka.
• Målet ska vara styrande för de avtal som SIF sluter, för de remissvar som SIF avger till regering och riksdag, för SIF:s officiella inställning och måldeklarationer och för SIF:s handlande i övrigt.
  
  

Lars Olert